*Insert random cliché sentence about new beginnings here*.

Inga ursäkter, inga förklaringar. Nu skriver vi för fulla muggar på eget behag och behov.
Tittar någon mot all förmodan förbi så hoppas jag ni tycker min sarkasm och cynism är tilltalande, annars kan ni dra åt helvete.
 
Ja, bitterhet. Det är fortfarande en stor del av vardagen.
Vad vore jag utan att den?
Hel? Halv? Någon annan?
Vem fan vet.
 
Idag fick jag nog, på mig själv, min vardag och min kropp och det är därför jag är här igen.
Behöver skriva av mig. Agera, reagera, känna och dela med mig.
Så om du läser detta, förvänta dig inte glada rosa inlägg.
Här är allt grått eller jättesvart. Just nu.
 
Och det är det vi ska försöka ändra på, alltså jag och mina demoner.
Du kan få hänga med om du vill.
 
Så, tillbaka till titeln. Satt en stund och undra vad jag skulle skriva här och allt lät som ur ett dåligt filmmanus.
Men, det är exakt det som händer.
Dags att ändra på saker.
En ny början.
 
Och allt som krävdes var nedstämdhet. Det räckte för att väcka glödet igen
Jag gick och tränade. Vilket kanske inte låter jättehäftigt men när man inte har gjort det på 1 år så är det fyjävla hårt. Jag ska bli frisk(are) och nu kör vi!
 
 
 
 

RSS 2.0